Jag gick vilse

 
Så, jag tänkte ge mig ut på en härlig promenad i höstsolen tillsammans med min kamera. Så då knallade jag bort till den så kallade "Porten till Alvaret". "Oj, vad spännande" tänkte jag och knallade vidare. Jag läste mig till att jag kunde följa en slinga på 2,5 kilometer, så jag började följa de uppsatta pilarna.
 
Det var jätteroligt ända till dess att slingan började kännas väldigt lång. Visst tog jag fina bilder och visst träffade jag en massa trevliga får, men det var 2,5 väldans långa kilometer tyckte jag.
Men jag knallade vidare och tog ett par sidospår ibland och knatade runt på åkrar och klättrade upp i ett jakttorn innan jag fortsatte följa pilarna.
 
Hux flux så befann jag mig på en grusväg någonstans och började fundera på vart jag egentligen befann mig, Trots detta fortsatte jag vandra och till slut hade jag ingen aning om var jag var. Jag kunde inte se kyrktornet som jag vanligtvis alltid kan se, jag kände inte igen något av husen eller någon av åkrarna och jag lyckades förlora mitt lokalsinne. Jag visste att jag hade hittat tillbaka om jag vänt om och följt pilarna hem igen, men jag var säker på att det fanns en närmre väg. Jag hade ändå redan gått i två timmar och kände inte för att gå i två timmar till.
 
Till slut fick jag bita i det sura äpplet och fråga efter vägen. Jag blev anvisad att vända om och svänga av vägen lite längre bort vilket jag också gjorde. Först då märkte jag hur långt jag hade gått. Det tog mig nästan en timme att gå hem och jag stannade till vid en supersizad sockerbit för att få lite tröst.
 
Men nu är jag hemma, tack och lov!

Ny mobiltelefon

 
Mina trogna små läsare!
Jag har svikit er!
Jag har icke bloggat och delat med mig av mitt ack så ointressanta liv! Ve och fasa! (Gillar dramatiken)
 
Men frukta ej mera, ty jag är tillbaka!
Tillsammans med min trogna kamrat Samsung Galaxy S4 (dvs. min nya mobil) så går jag varje dag på stora upptäcktsfärder (eeh, nja, snarare sitter jag i sängen och spelar Candy Crush från morgon till kväll) och lär känna varandra. Det är minsann en trevlig filur den där S4.
 
Som ni ser har vi varit med om kindpussar, dramatisk läsning av Shakespeare (monologarbete), breakdance och sushi plus en massa annat skoj (CANDY CRUSH).
 
Och varför är bilderna så fantastiskt kvadratiska och uppenbart redigerade?
Jo, jag har skaffat Instagram. FÖLJ MIG!!! Om ni vill. Det är kul.
 
Nä, men om man ska lägga lite allvar i inlägget.
Jag har faktiskt försökt blogga från mobilen, men blogg.se-appen ville inte samarbeta. Ska göra ett nytt försök någon dag.
 
Så äro det någon som vilja mig följa på instagram, HÄR ÄR JAG.
 
Slutligen, på återseende mina vänner, det skall icke dröja länge till nästa gång jag lämnar bud på bloggen.
 
Att vara eller inte vara, det är Candy Crush.
 
 
 

Akuten


Hej å hå, det är full fart i Lisas liv. I onsdags kväll kände jag av en märklig typ av smärta i ryggen när jag skulle sova och tidigt på torsdagsmorgonen satte magen igång att leva rövare (ja, ni kan ju själva lista ut vad som hände).
 
Illamåendet ville inte ge med sig och efter ett par timmar ringde en ynklig 20-åring till mamma och pappa och ville bli hämtad. Så de kom och körde hem mig till Kalmar där jag fortsatte ligga och må dåligt.
 
1177 ringdes upp med jämna mellanrum och vi fick rådet att avvakta, ta vätskeersättning, avvakta, ta vätskeersättning osv. men efter att jag allt som allt hade varit magsjuk i 12 timmar och hade fruktansvärt ont i ryggen så gav vi oss i väg till akuten.
Väl där kom vi in ganska snabbt, jag blev stucken i armen och började lipa (japp, då var jag inte så kaxig) och sen fick jag dropp inne på ett rum.
 
Sen piggade jag på mig ganska snabbt, i alla fall i huvudet och fick åka hem efter ett par timmar. Kroppen har fortfarande inte hängt med helt och hållet, men jag är på god väg. Ryggen gör inte ont längre, magen börjar samarbeta och jag är HUNGRIG! Har inte ätit mer än en och en halv rostmacka och liiiiite smörgåstårta på drygt två dygn.
 
Vad det var för sjuka vet vi inte. Jag tror det var matförgiftning på nåt vis då jag kände igen symptomen från när jag blev matförgiftad i Afrika (därav bilden, akuten i Kalmar ligger icke i gröna tält).
Hur som helst är allt mycket bättre och nu ska jag ätaaaaaa!
 
Oj vilket ointressant blogginlägg. Men som bloggare ska man väl skriva om allt som händer? Vänta bara tills jag skaffar Instagram! Hej "kolla-vad-jag-äter-för-något-till-frukost-och-kolla-vilka-fina-löparskor-jag-har-och-kolla-vilka-mysiga-värmeljus"-bilder! (Nää, nu överdrev jag, Instagram är mysigt)
 
So long!
 

Som ord skrivet på väggen

 
Nu är jag tillbaka! Eller ja, i alla fall för ett litet tag.
Det är väldigt mycket att tänka på, så jag har inte direkt prioriterat att blogga.
 
Bilderna i dagens inlägg kommer från en av skolans konstutställningar som visades under Konstnatten som är en del av Ölands skördefest.
Skolans konstelever hade fått egna rum i en byggnad på skolan som ska rivas, och i varje rum fick de göra vad de ville.
Det var så sjukt coola utställningar!
 
Min klass uppträdde med en föreställning innehållande dans, teater, sång och musik. Var kul men lite slitigt när vi hade föreställning vid 22:30 på kvällen. Men kul ändå!