Melodica

Så, jag tänkte ge mig ut på en härlig promenad i höstsolen tillsammans med min kamera. Så då knallade jag bort till den så kallade "Porten till Alvaret". "Oj, vad spännande" tänkte jag och knallade vidare. Jag läste mig till att jag kunde följa en slinga på 2,5 kilometer, så jag började följa de uppsatta pilarna.

 

Det var jätteroligt ända till dess att slingan började kännas väldigt lång. Visst tog jag fina bilder och visst träffade jag en massa trevliga får, men det var 2,5 väldans långa kilometer tyckte jag.

Men jag knallade vidare och tog ett par sidospår ibland och knatade runt på åkrar och klättrade upp i ett jakttorn innan jag fortsatte följa pilarna.

 

Hux flux så befann jag mig på en grusväg någonstans och började fundera på vart jag egentligen befann mig, Trots detta fortsatte jag vandra och till slut hade jag ingen aning om var jag var. Jag kunde inte se kyrktornet som jag vanligtvis alltid kan se, jag kände inte igen något av husen eller någon av åkrarna och jag lyckades förlora mitt lokalsinne. Jag visste att jag hade hittat tillbaka om jag vänt om och följt pilarna hem igen, men jag var säker på att det fanns en närmre väg. Jag hade ändå redan gått i två timmar och kände inte för att gå i två timmar till.

 

Till slut fick jag bita i det sura äpplet och fråga efter vägen. Jag blev anvisad att vända om och svänga av vägen lite längre bort vilket jag också gjorde. Först då märkte jag hur långt jag hade gått. Det tog mig nästan en timme att gå hem och jag stannade till vid en supersizad sockerbit för att få lite tröst.