Melodica

I give you en uråldig bildserie på mig, utforskandes mitt pannfläsk i ett kök i Kalmar, fotograferat av min älskvärda vän Joanna. Det här var på den tiden då jag inte hade något som helst intresse av frisyrer, kläder eller hur man inte får sina ögonbryn att se ut som två döda larver. Ack så ung och oförstörd.

 

Idag är jag lite likadan ändå. Jag har jätteknasig frisyr just nu (40 stycken flätor som tyvärr inte blev så jämnstora som planerat). Jag har på mig exakt det jag vill ha på mig (haremsbrallor ena dagen, svart och svår andra dagen). OCH mina ögonbryn ser fortfarande ut som larver, men med lite livslust (och jämnare form).

 

 

Det här var inte alls det jag tänkte blogga om. Jag sitter och väntar på att åka och hämta mina föräldrar på flygplatsen och måste hålla mig vaken till 01:30. Vilket inte är något problem de kvällar när jag borde sova. Men när man inte får sova, då blir man trött. Så jag tänkte skriva och låtsas att jag är pigg för att lura mig själv. 

Jag låter helt knäpp i huvudet, tralalala. Varför ska du läsa det här? Inte vet jag.

 

 

Jo just det. Råkar du ha en lägenhet/ en kollektivplats i Göteborg till övers? Jag vill gärna ha den! Har haft planer på att flytta dit i typ fem år, men det är först nu jag försöker hitta bostad.

MEN VEM HADE KUNNAT TRO ATT DET SKULLE VARA SÅ KLURIGT?

Det är ju ta mig tusan lättare att räkna ut arean på ett lingon eller ta reda på vad Einsteins grannes farmor hette. Kan dock inte svaret på frågorna, har viktigare saker för mig.

En katt vore inte helt fel heller. En katt kan jag tänka mig.

Eller 27.

Det är inte så noga.