MENY
Hej hej hallå!
Dags för del 3 av Trolltungaresan och nu börjar själva vandringen! Efter att som sagt tagit en shuttletaxi till vandringsledens startpunkt började vi vår vandring upp i de norska bergen och jag tyckte det skulle bli jättespännande!
•°•°•°•
•°•°•°•
Per och Sep tar de första stegen på vandringsleden.
Vi möttes direkt av en brant backe, men den var ingenting jämfört med kommande backar. Vi stannade till i toppen av backen och fyllde vattenflaskor med forsande bergsvatten. Så friskt och gott!
•°•°•°•
Ganska svettig och sliten redan efter första backen. Den nedrans ryggsäcken saknar bröstrem så vi fick göra en provisorisk av ett spännband. Inte något vidare bekvämt, men skönt för axlarna att slippa hela vikten.
Första kilometern/kilometrarna utspelade sig i lite böljade klipplandskap vilket påminde lite om skärgårdshällarna här i den västkustska skärgården. Ganska tacksam terräng att ta sig fram i.
•°•°•°•
•°•°•°•
Så himla fin utsikt redan nu!
Efter ett par första lätta kilometrar var det dags för den stora stigningen upp på berget och det var nog den hårdaste workouten jag gjort på länge. I branten låg stenar strategiskt utplacerade så man kunde kliva på dem som trappsteg, men vissa stenar var väldigt stora vilket resulterade i stora kliv. Och med 15 kg packning på ryggen kändes det extra mycket i benen!
•°•°•°•
Innan vi påbörjade vår kamp mot branten tog vi en vattenpaus och knaprade i oss lite snacks för extra energi. Och vädrade fötterna.
Vi fick pausa ofta i branten av förklarliga skäl. Det var en hel del vandrare på leden samtidigt som oss, men de flesta hade mindre ryggsäckar och gjorde en dagsvandring istället för att övernatta på berget som vi gjorde. De såg ut att ha det så lätt för sig uppför branten medan vi stönade och flåsade som bara den, haha.
•°•°•°•
Den finaste av utsikter! Bergen är dock inte fy skam de heller.
•°•°•°•
Till höger i bild kan ni se "stentrappstegen" jag nämnde tidigare i inlägget. Det ser kanske inte så brant ut på bilden, men det var inte lång sträcka vi behövde gå innan vi var högt över den plats där vi satt och vädrade fötterna. Bland vattensamlingarna som jag sitter och tittar ut över finns klipphällarna vi gick över i början av vandringen.
•°•°•°•
Svetten bara rann i ansiktet men vi ser förvånansvärt fräscha ut på bilden!
När vi kommit över den värsta biten av branten tog vi en till lite längre paus (ca 10 minuter kanske) och vilade i den sparsamma grönskan. Grabbarna somnade nästan ser det ut som.
•°•°•°•
Ser inte så dumt ut minsann!
•°•°•°•
Mysigt!
Efter vår paus började klimatet att förändras. Det blev allt kargare och kallare ju högre upp vi kom och snart stod vi åter på klipphällar.
•°•°•°•
Tuffaste gänget i bergen.
•°•°•°•
Jag var väldigt nöjd över att ha tagit mig så långt (även om det bara var en liten bråkdel av den totala vandringen) och fascinerades av utsikten. Det kändes så overkligt på något vis.
•°•°•°•
Mycket nöjd och glad!
Till slut var vi så pass högt uppe i bergen att vi började hitta snödrivor omkring oss. Jag är normalt sett inte en person som gillar snö, inte överhuvudtaget faktiskt. Men det här var första gången jag kom i kontakt med snö mitt i sommaren och då kändes det plötsligen jätteroligt! Självklart skulle det rullas snöbollar!
•°•°•°•
Barnasinnet sitter kvar i kroppen!
Efter ytterligare lite brant vandring började landskapet äntligen plana ut och benen fick slippa anstränga sig så mycket. Det gick också att få upp ett litet bättre tempo nu när vi inte behövde flåsa så mycket.
•°•°•°•
Det fanns lite sjöar här och där uppe i bergen. Ingen av oss var särskilt badsugen dock.
•°•°•°•
Nu började utsikten verkligen bli enastående vacker och häftig med stora vattenfall lite här och där!
•°•°•°•
Nu märks det hur högt upp vi är! Långt nedanför oss kunde vi se en helikopter flyga fram och tillbaka.
•°•°•°•
Vackrare rastplats får man leta efter!
•°•°•°•
Jag gick för att fylla på vatten i en av forsarna och passade på att beundra utsikten vid bergskanten. Konstigt nog var min vanliga höjdrädsla som bortblåst.
•°•°•°•
Hissnande!
Vandringen gick riktigt bra för oss. Det gick lite uppför och lite nerför emellanåt, men ingen av oss fick ont någonstans eller skoskav.
Vår ursprungliga plan var att vandra så pass långt att vi hade cirka 3 kilometer kvar till Trolltunga för att sedan slå läger. Nästkommande morgon skulle vi gå upp väldigt tidigt och vandra den sista biten för att få chansen att vara ensamma vid klippan. Det hade tagit bort lite av känslan att vara där samtidigt med många andra. Dock var det svårt att hitta en bra tältplats så vi fortsatte vandra och hoppades på att hitta en duglig plats närmre klippan.
•°•°•°•
En sista lite längre paus innan vi gav oss på den sista riktigt branta backen. Nu var det bara cirka två kilometer kvar till vårt mål!
•°•°•°•
Äntligen är tältet uppe!
Med cirka 400 meter kvar till klippan bestämde vi oss för att slå läger. Jag gav mig ut på jakt efter färskt vatten och under tiden som jag fyllde våra flaskor började det regna vilket inte var förvånande i och med att jag kollade väderprognosen med jämna mellanrum. Vi hade dock hoppats på att prognosen till trots slippa ösregn under resten av vandringen, men tji fick vi...
Vi bestämde oss för att hålla oss till vår ursprungliga plan och besöka klippan tidigt på morgonen, så efter att tältet kommit upp höll vi oss "inomhus" och åt middag och spelade kort innan vi somnade. Nästa morgon skulle vi minsann till klippan!
•°•°•°•
Slut på del 3 av resedagboken och nu blir det nog bara en till. Det blev en minst sagt oväntad avslutning på resan, kika in snart så får ni veta varför!
Ha det!
0