Melodica

Long time no see.

 

Jag har ju inte bloggat sedan jag satt på tåget mot Göteborg och min audition till PAS i mars. Vad hände sen?

▬ ▬ ▬

Min audition gick åt skogen rent ut sagt. Som vanligt var jag först ut (vad är det för förbannelse som förföljer mig?) och började med sångprov. Det gick väl helt okej ändå, men det kunde ha gått bättre. Sen kom teaterprovet och jag fick en blackout under improvisationen. Det var hemskt att känna hur min chans bara gled ur händerna på mig. Men jag tänkte ändå satsa allt på dagens för mig största och utan tvekan läskigaste utmaning; dansen. Inte nog med att vi skulle dansa jazz, vilket jag ändå gjort till och från under ett års tid, vi skulle även dansa balett, något jag aldrig gjort i hela mitt liv. Jag är ingen speciellt erfaren dansare.

▬ ▬ ▬

Man kan tycka att jag var dåligt förberedd, och visst. Jag hade kunnat förbereda mig mycket mer. Men jag fick använda mig av de resurser jag hade tillgång till, och här i lilla Kalmar finns inte mycket dans att hitta.

Så jag fick bara göra det bästa jag kunde. Och det höll inte. Jag gick inte vidare. Vilket var helt rättvist. 

▬ ▬ ▬

Så vad gör jag nu då? För tillfället jobbar jag tre tim-jobb och pluggar sång 50%. Och funderar.

Idag var en sån där riktigt jobbig dag då tankarna bara snurrade.

▲

 

 

 ▼

 

Jag är en mästare på att fundera och grubbla. 

Vilka drömmar ska man låta vara just drömmar? Är verkligen alla drömmar värda att satsa på?

▬ ▬ ▬

Jag drömmer om ett liv där scenen är min vardag. Jag ä-l-s-k-a-r livet på scenen.

Men hör jag hemma i den branschen egentligen? 

Folk säger att jag borde bli lärare eller jobba med språk, men det brinner jag inte för. Så många gånger som jag önskat att jag drömde om att bli lärare, ingenjör eller något annat "vanligt" jobb. Men det gör jag inte.

Musiken och teatern är det jag tycker allra mest om och jag kommer inte på något annat jag hellre gör.

Så det är ju värt att satsa ändå.

▬ ▬ ▬

Men det är läskigt.

▬ ▬ ▬